Lindy Hop är en pardans där den ena för och den andra följer. Dansen finns i tävlings- och uppvisningsform men den stora behållningen för oss som förening är den sociala delen. Lindy Hop är en avslappnad och glad dans med stort utrymme för improvisation och egen stil både för förare och följare. När man är van att lyssna på och dansa till swingmusik får dansen en extra dimension då man kan spegla exempelvis ett solo eller ett break i musik med sin dans. Lindy hop kan på mer avancerade nivåer även innefatta olika sorters hopp och kast.

Lindy hop-kulturen innefattar också andra element från dess ursprungliga glansdagar på 30- och 40-talet. Kläder och frisyrer i retrostil är populärt på socialdanser och andra evenemang.

Så uppstod Lindy Hop

På 1900-talets början växte jazzens olika musikstilar fram, bland annat en riktning inom jazzen som kallas för swing. Med utvecklingen av nya musikstilar skapades det också en rad nya danser: one step/two step, charleston, foxtrot, black bottom, med flera. Ur dessa danser växte det också fram en dansstil som var något av dansens ”dammsugare”, som gav utrymme för mycket improvisation och som plockade åt sig steg från andra danser – den fick namnet Lindy Hop.

Namnet kommer konstigt nog ifrån svenskättlingen Charles Lindbergs bragt då han 1927 flög över Atlanten från St Louis till Paris på 33 och en halv timma. Efter flygturen löd rubrikerna: Lindy hops the Atlantic! När en välkänd dansare: George ”Shorty”Snowden, improviserade i en maratondans fick han frågan av en reporter vad han gjorde. George tänkte efter ett ögonblick och förklarade sedan ”I am doing the lindyhop”, och syftande på Charles Lindbergs flygning.

Det engelska ordet jitterbug är ett slanguttryck från tidigt 1900-tal för personer med skakningar/ryckningar, ”jitters”. Uttrycket blev associerat med swingdansares lössläppta och okontrollerade dansstil. Inom populärkulturen generaliserades det att betyda alla som dansade swingdans eller dansen i sig.

Lindyhop och svensk bugg

Ur Lindy Hop skapade svenska danslärare det som vi i dag kallar bugg och som alltså är en svensk dans. Buggen är mer upprätt än Lindy Hopen, den är mindre komplicerad och lättare att lära sig. Buggen kan sägas vara ett resultat av svensk folkrörelsetradition. När Folkets hus-föreningar och nykterhetsloger växte fram i början av seklet blev dansen något av en folkrörelse i Sverige.

(Delar av texten ovan är skriven av Lars Ströman för dansföreningen Ramsberg Savoy)